Ni som hittat in till detta inlägg vet med största sannolikhet att vi köpt det gamla Spökhuset i Älvsjö. Jag vet inte hur länge det ska få heta Spökhuset eftersom det är ett "öknamn" som bara hängt med. Men. Det intressanta i sammanhanget är att flera av mina vänner frågat "om jag sett något" och att de knappt vill komma på besök pga att det "spökar". Och att de typ är seriösa (?).Jag har nog alltid varit övertygad om att vi lämnade tron på spöken ungefär samtidigt som man slutade kissa i sängen. Men vem är egentligen jag att döma? För om man med "spöken" syftar på att huset har en stark själ, så ja, då kan vi vara överens om att det spökar. För varje gång jag sätter nyckeln i låset är det som att jag tyst ber om lov att få äntra. Jag känner en sådan extrem respekt för huset att det är svårt att beskriva. Om det gör mig till vidskeplig så är det väl det jag är.Nog om spök.I helgen började vi så smått röja i trädgården. Och precis hela tiden poppar det upp överraskningar, alltifrån gamla blomsterlådor i plåt och vacker marksten till mängder av (vi snackar drivis) gångjärn från gamla pallkragar. Jag lyckades komma över en stor mängd gamla fönster med munblåsta glas via en Blocket-annons och nu spritter det i hela kroppen av längtan till fönsterrenovering! Jag förstår om många av er tänker och tycker att det verkar vara ett övermäktigt jobb vi tagit oss an, och ni har inte fel i sak. Men jag ser b_a_r_a potentialen och citatet Har du satt fan i båten får du ro han i land kommer jag snart tatuera in på insidan av mina ögonlock. Så ja, känslorna är dubbla men era hejarop ger så mycket energi, mer än ni anar.
