I lördags traskade jag och Micke, glada i hågen, över till Spökhuset för att städa upp i det gamla pannrummet. Trodde vi. Över det rutiga golvet i den gamla matbutiken, husets lägsta punkt, stod 1 decimeter klart vatten. Vad som hade hänt? Ett nära samarbete mellan smältsnö, 100-årig källare direkt på bottenplatta och obefintliga möjligheter för avrinning hade hänt. Men också att ingen brytt sig om huset på så många år, att ingen brytt sig om att ens laga husets få stuprör (t.ex. det som ligger där på farstu-taket) eller rensa den enda lilla brunn som finns. Ja och så har det aldrig dränerats runt om huset. Men är det egentligen så fel?Jag blir alltid lite provocerad när representanter från tvärsäkerhetsverket slänger sig med "ja här har det då aldrig dränerats kan man tro". Nej precis för varför skulle det? Den här typen av källare var tänkt att vara sval och lagom fuktig. Till skillnad från hur vi lever idag, förr var man bättre på att anpassa användningen efter huset – inte tvärtom. Gissningsvis såg man till att avvärja ev. översvämning när snön smälte. Till detta kan man väga in att marken runt huset såg rätt annorlunda ut då det byggdes, det fanns antagligen mer yta och jordmassa för vattnet att ta vägen utan att ta vägen via källaren. Eller vad tror ni? Till alla som vill slänga sig på tangentbordet och läxa upp mig om dränering så kan ni spara energin till något viktigare för ja vi kommer dränera. Mer eller mindre. Men på ett sätt som inte rubbar husets snart 100 år gamla ekosystem. För att lätta upp mitt dränerade humör bad jag chatten att utifrån den här bilden från 70-talet visa hur det förhoppningvis kan se ut senare i vår. Den gjorde mig glad. Hoppas att den kan väga upp för att jag just skrivit ett blogginlägg om dränering. Sorry not sorry osv.
